Vernissage

Nu är det änligen klart. Utställningen på Nääs är byggd och invigd. Jag var nervös att det inte skulle gå som jag tänkt med hägning och slutresultatet, vilket inte känns helt obefogat då de senste veckorna har varit fyllda med fix och trixt för att kunn genomför min ide. Kanske bra, ha i alla fall sågat med bandsågen och hängt med snickarna nere i källarn på skolan. Nu ska min mage få vila och veckan som kommer ska innehåll noll stress.

Nääs ligger verkligen vackert ute i skogen. När klassen skulle ut och inspektera lokalen inför hägningen blev jag lite knäsvag av naturen, det är så himla fint ute nu men det fårmig samtidigt att känna mig som Pettsson i boken där han inte ville göra något alls en regnig dag. Nåväl. Både vi och våra saker kom dit, hängdes upp och folk kom och tittade. Helt fantastiskt att familj och vänner kom för att gratulera och titta på vad vi gjort. Kanske få bli nya uppåttjacket.

Ska åka ut innan utställningen avsluta och fota ordentligt. Var lite för uppe i varv för att dokumentera, det var ändå en massa folk i vägen.

Min pärlplatta blev bra. Jag är nöjd efter många om och men. Det är jättebra att i processen få göra ett slags avslut och ta med sakernaut ur verkstaden för att se hur de ter sig. Min ide började med at göra rör som jag sedan kapade så de blev stora pärlplattepärlor. Med dessa ville jag göra ett mönster, vilket visste jag inte och ganska länge satt jag och pillade med det utan att komm någon vart. Då bestämde jag att det skulle vara upp till betraktaren att bestämma, att man ska få göra vad man vill med dem, de kan antingen träs upp på plattan till mönster och formtioner men man kan även bygga på golvet. Senare tänker jag komma fram till ett mönster som kan sättas upp och vara mer beständigt, med andra färger och storlekar på byggstenarna. Allt är möjligt. På gott och ont.

Men nu detta.

Klassen.



Kaoset 

 

Taskiga bilder men de funkar för tillfället.

 

Jättemycket tack till er som tog er ut i skogen. Särskilt Ola som fixade fram en buss till vännerna.