Figur

Figur

måndag 11 februari 2013

I Vasterlandet.

I detta land finns inte prickar eller cirklar over bokstaverna. Som ni ser.

Nu ar jag framme i Providence. Ar trott mn inte hungrig langre, ett hem har jag fatt och om en timme ska jag ata middag med de andra bortbytingarna.

Resan borjade egentligen i Malmo hos Lisa och Sandra. Vi hangde. Mycket bra farvalaktivitet.
I gar, den tionde traskade jag ivag med den hemskt tunga men desto mer blaa vaskarn i ett snoigt Malmo. Tog taget till Kastrup. Kope min biljett, tog mitt till sparet och biljetten var borta, fatastiskt hur snabbt nagot kan forsvinna. Som tur var hade jag tid (och rad) att kopa en ny. Pa flygplatsen visade det sig att jag hade overvikt pa packningen. 23 kg fick jag ha, hade 28. Den snalla dansken sa att det itne gjorde nagot sa jag tanker att jag det jag la pa den forsvunna biljetten sparade jag pa utebliven straffavgift for vaskan.

Flygningen gick bra. Valdig bra till och med. Kopenhamn- Munchen, Munchen- New York.
Fick helt okej mat men filmutbudet var inte speciellt bra. Fick erfara att det passar sig bast att titta pa actionfilmer pa flyg, alla oljud ater upp filmens ljud och action kan man ju lista ut vad som hander anda. Flyget serverade forresten veggopizza som alternativ till alla passagerana, utom till mig som bestallt veggomat, jag fick en macka och en toblerone. Yeah!

Framme pa John F Kennedy fick alla sta i en farsligt lang ko for att komma in i landet. Tankte att nu kommer de stalla fragor om bode ditten och datten och oppna vaskan osvosv men ICKE!! Vakten som kollade passet sa bara "How old are you? You looking like a teenager". Jaha? Tack, eller..? Detta var i alla fall den lattaste delen av resan och kanske den som jag lagt mest energi pa att forbereda mig for.

Det var latt att hitta transferbussen jag kollat upp men desto svarare var det att fa bussen att komma och hamta upp mig och de tyska medresenarerna. Trist att vanta men jag hann se bade ett jattebrak mellan tva kvinnor och en vakt som holl fast en yngling och visiterade honom mot en betongvagg. Valkommen till USA Sofi.

Inne i NYC var det ocksa latt att hitta till busstationen men framme vid biljettautomaten sa de att det gick visst inga fler bussar idag, hoppsan. Nu blev jag ledsen, skitledsen och trott och hungrig. Ingen var trevlig och det tyckte jag inte bara for att jag var ynklig, USCHUSCHUSCH pa det.
Tog mig i alla fall till en dator, kope en biljett till forsta bussen nasta dag och namnet pa ett billigt hostel. Hoppade in i en taxi och fick en lektion av chaufforen att det lag narmare hostel. Detta kostade $ 50, slit dem med halsan din skurk!

Brodway Hotel and Hostel blev min raddning. Fick ett rum billigt och delade det med Julie, en dansare fran Connecticut som varit pa audition och ocksa strandat pga snon. Misstanker att det var snon som kommit i overflod har som orskade att min buss stalldes in, det at bara en gissning for biljettsaljarna sa ingenting om orsaken. (Kommer inte forlata dem pa lange).

I morse akte jag New yorks tunnelbana och hittade bussen. En baska busschauffor som jag gjorde bor mig for genom att inte veta var i Providence jag skulle av, det fanns visst tva hallplatser, korde oss och jag samlade karmapoang genom att ge bort mitt vatten. Sa till den hostande killen som druckit ur den att han kunde fa den, vill inte bli sjuk det forsta jag gor men istallet ville tjejen mitt emot ha den. Det kanske bara ar i Sverige vi ar radda for smitta? Naval, neka en torstig vatten var varken Jesus eller min grej.

Framme i Providence var och ar det mer slask an Goteborg kan dromma om. Drog, slapade, svettades och trampade i decimeters djupa vattenpolar men till sist hittade jag kontoret dar Exchange studies manergern holl till. Bra. Mycket bra for hon var snall och sa att det var 5 andra bortbytingar som ockso var forsenade och att det jag missat idag skulle de ta igen pa onsdag. Fick viktiga papper och en tid att passa i morgon.

Har kostar en taxi bara $7. Mycket bra och for det tog jag mig till mitt hem. Dar vantade en nyckel till en tom lagenhet, de tva finskorna och en italienare har inte kommit fram. Det var lite tomt men fint.

Sitter nu i ett gigantiskt bibliotek och vantar pa att klockan ska ga.

I morgon ska jag: Kopa en adapter, en telefon, ga en rundtur och skaffa en kompis.

Har jattemycket hemlangtan sa jag hoppas skolan kommer i gang snabbt sa jag far annat att tanka pa.

1 kommentar:

  1. Jag blir skräckslagen bara av att läsa om allt som kan hända en ute i stora världen. Tror att jag börjar utveckla någon slags torgskräck. Men du kommer att fixa det här!!!! Och glöm inte att skicka mig din nya adress.

    SvaraRadera