Denna dags storsta handelse har utan tvekan varit nyheten om bomben i Boston for nagra timmar sedan. Igar var jag pa middag dar vi pratade om bombdadet och massakern i Oslo och aven andra dad har i USA. Det som diskuterades var antagligen det som oftast sags om sadana saker, att det ar svart att forsta och att det alltid kanns sa langt bort.
Jag vet inte hur stort det har blir, det ar tva doda och over tjugo skadade och vad syftet med bomben var har jag inte den blekaste om. Jag kanner ingenting. Boston ligger en timme bort fran Providence och ar en betydligt storre stad. Jag har funderat mycket pa alla hemskheter som kanns sa amerikanska pa nagot satt, skolskjutningar, bombdad, gangbrak osv och forsokt forsta om jag ar radd eller inte. Det ar jattehemskt att det hander och det kanns valdig obehagligt nar nyheterna svammar over om daden men jag ar nog anda inte radd. Det kanns som om jag bara ar pa ett kort besok, sitter i en liten bubbla dar jag observerar manniskorna och kulturen. Egentligen ar jag hemma i Sverige dar jag lever med nagon slags tro om att hemskheter inte hander, inte mig i alla fall.
Det ar konstigt, jag ar val medveten om hur riktigt hemska saker kanns men det har varit personliga hemskheter, inte bombdad och andra saker som drar med sig fler an bara en familj. Verkligheten bakom nyhetssandningarna ar alltid langt, langt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar