Hemma, chockad av sommaren.

Nu är jag tillbaka i Sverige. Det är så väldans skönt så att jag ibland blir lite gråtmild. Inte för att det varit dåligt att vara borta, allt som hänt de senaste månaderna har i stort sätt varit kul, fantastiskt, lärorikt, peppande och ett stort kliv på väg mot något bra. Jag har saknat mina vänner och mina föräldrar. En vän tolkade min berättelse som att det inte varit så bra. Misstolkning. Kanske inte är så passionerad och mitt uppe i en extas som jag kanske "borde"? Men nu får ni det i text: Jag är så jävla glad att jag åkte, för alla jag träffat, allt jag gjort och att jag fått komma hem till världens bästa ställe och att allt som är bra fanns kvar och väntade på mig.

Nu har jag kommit i kapp mig själv i alla fall. Träffat folk. Sovit. Suttit i min, MIN, fåtölj och strosat runt. Går en egengjord sommarkurs där jag gör bruks, en kopp och ett fat ska det bli i slutet. Min huvudsakliga plan är att göra ett ting jag står ut med att göra många gånger om, ett ting där jag lagt tid på allt. Form, färg, baktankte. Det är jättesvårt och kul, trevligt, uthärdningsbart! Jag tröttnar inte,  vill bara göra mer och mer. Jag har gjort funktionella ting i fler år men aldrig verkligen gått in för att det ska bli något större. Det där större är en tanke om just att det ska vara uthärdningsbart för mig som gör. Det händer allt för ofta att jag hittar mina tidigare grejer och ser mer fel än rätt på dem. Det är ett bevis på att jag utvecklas men jag vet att jag har så mycket bra, erfarenhet och känsla, som nu verkligen ska användas och resultera i stolthet från min sidan.

Trivs så bra i en verkstad. Jag mår bra och gör det bästa där. Nu har skolan sommarlov och har slagit igen dörrarna. Jag är frustrerad även om det bara gått tre dagar. Som tur är finns keramikavdelningens ugnspark med verkstad utanför Floda. Där ska jag husera under juli, kombinerat med lite sommarlov.

Hittills är detta vad jag har gjort: